måndag 29 maj 2017

En liten äng av tusensköna sätter fart på minnena




Får barndomsfeeling

Så fort vi låter gräset växa ett tag så tar tusenskönan chansen att ta för sig. Det är väldigt trivsamt när hon breder ut sig i gräset bakom köksträdgården och jag får barndomsfeeling. Mormors gräsmatta var alltid alldeles full av mängder av små vackra tusenskönor - det är i alla fall den bilden som etsat sig fast i minnet.





Solen sken alltid

I minnet finns också krattade grusgångar, höns som kacklar i hönsgården, en enorm granhäck längst ner i trädgården och smågrodor som hoppade i den kalla fuktiga källartrappen. Solen sken alltid och hallonsaften i bersån smakade ljuvligt. Hos mormor klippte man ut klippdockor ur veckotidningar som inte fanns hemma och sov på övervåningen där det hängde kvar en konduktörsmössa från en tidigare hyresgäst som dog.





Hur klarade hon det ?

Jag har inte tänkt på det tidigare men nu undrar jag hur mormor klarade den stora trädgården och det stora trähuset som låg mitt i trädgården. Morfar gick bort när mormor var 46 år och hon gifte aldrig om sig.

Hon bodde kvar i huset tills hon blev över 90 år och sov med en pistol under huvudkudden efter att en påstruken man rumsterat om i hennes källare en kall natt. Hon var nog en riktig krutkäring på alla vis och vi var nästan lite rädd för henne när man blev tonåring. Hon kom från en fin familj, bar päls och var lite barsk.





Så trevligt det hade varit - att träffa henne nu

Tänk vilka minnen en liten äng med tusenskönor kan väcka till liv. Hade jag träffat mormor nu hade jag velat fråga henne om hennes livsval som formade så stora delar av hennes liv. Morfar var 26 år äldre än mormor när de träffades och jag undrar om han verkligen var hennes livs stora kärlek. Skilsmässan som följde i morfars första familj var en stor skandal på 20-talet och mormor och morfar flyttade från orten ett par år.
















Mormor, farmor och jag

Jag vet att mormor hade hjälp med den stora granhäcken, men hur fixade hon resten under alla år ? Hon måste ha tillbringat mycket tid i trädgården - precis som jag gör nu. Det är nog därför jag ibland känner hennes närhet - både hennes och farmors, som också hade gröna fingrar.

HÄR hittar du ett inlägg från min farmors älskade trädgård !

Ha det så gott alla trädgårdsvänner  !
Kram/Isa                      

6 kommentarer:

Ellan H sa...

Vilket underbart inlägg! Tack snälla Isa för att du delade med dig av dina minnen.
Ja, det kan inte ha varit lätt att sköta hela den trädgården ensam. Men hon verkade som sagt vara en dam med krut i, så hon redde uppenbarligen ut det.
Tänk vad några tusenskönor kan göra. :-)
Allt gott till dig!

Trädgårdstid sa...

Såå härligt att läsa, du har en sådan berättarförmåga, Isa! Vackra minnen från din farmor och hennes trädgård...
Kram Elin

Rost och rädisor sa...

Å vilket fint minne! Det var nog den stora kärleken och de hade säkert diskuterat konsekvenserna av att han var så mycket äldre.
Vill också ha en gräsmatta full med tusenskönor, men har bara en liten fläck. B kör runt dem med gräsklippen så de kanske får en chans att sprida sig. Hade man haft lite större trädgård kunde man haft en permanent äng med alla fina blommor.
Kram
Anette

Trädgård i Torslanda sa...

Så fint du skriver. Du får mig att tänka på min egen mormor som blev 103 år (eg. 102 och 11 mån) och som bodde hemma till hon var över 100. Hon skötte trädgården till hon var väldigt gammal och fick sedan lite hjälp av grannar och släkt. Hon bodde där ensam i över 30 år sedan morfar gått bort.
//Helene

Piasofia sa...

Tänk vilka minnen vi bär på som väcks till liv på olika sätt. Har också massor av Tusensköna i min gräsmatta.

Må så gott!

MirandaMaräng sa...

Hi. .hi. . .Hönsen har vi nog lite olika minnen om!!! Jag minns bara den elaka tuppen som jagade oss
och som vi var rädda för. . .:-) :-)
Kramis syrran